Ok då, jag gick ut ändå

Jag var ju tvungen. M glömde att köpa saffran till fisksoppan jag ska laga ikväll.

Satte mig ett tag på en bänk på Medis i solen. Det satt en tjej bredvid mig med en hund, mannen på andra sidan om henne började prata om hunden och helt plötsligt var jag helt inne i deras historier om hur de brukade hämta sina hundar på Hundstallet istället för att köpa valpar hos en kennel. Brukar förresten? Hur snabbt avverkar man en hund egentligen? De var ju inga pensionärer heller.

"Man gör ju en insats oxå", sa mannen. Det var ju fint sagt. Och ganska självklart på något vis.

Efter några minuter gled det upp, ja, verkligen gled upp, en ganska sjaskig kille och frågade hund-mannen: "Tänkte bara fråga alltså, har du något lugnande eller?" "Nej", sa mannen och tillade när killen gått, "vilken konstig fråga!" "Ja", sa tjejen, "fast om man verkligen behöver det så frågar man väl vem som helst". Man kan inte bli helt nöjd om man blir utvald av en pundare som den på Medis som ser ut att mest sannolikt ha lite piller på sig.

Jag å andra sidan kände mig som den som borde haft lite piller på mig. Trött, tjock i näsan och halsen, seg i huvet efter en hel dag i soffan och för lite sömn, som vanligt.