Feta Meta

Egentligen skulle jag ha bloggat om att jag inte bloggat på 5 dagar. Men då hade jag säkert fått heta Feta Meta och det vore ju för hemskt.

Ikväll kanske sista kvällen på Metro innan Asien. Tur det, för hjärnan har redan gått på semester. Och så den där smygande lättjan som manifesterar sig i "men herregud, vem bryr sig om det här - egentligen?". Kropp och själ vill bara hem och packa ryggsäcken och äta de sista svenska måltiderna på länge. Blodpudding, köttbullsmacka med rödbetssallad, ädelost och pepparkakor.