Försommarblues

Jag är den enda jag känner som blir deppad av vårsol. Nere av ljumma vindar. Sur av fågelsång och barnens skratt. När alla kastar sig ut på uteserveringar och njuter, vill jag bara hem och dra ner persiennerna och låtsas som det regnar. Det brukar lätta framåt midsommar, när högsommaren kommer igång, när det skira och allra mest nationalromantiska är över. När sommaren blir lite mer hardcore så slappnar även jag av och gillar läget. Sedan kommer första höstdagen och då mår jag som bäst.

Så förlåt om jag är lite sur. Eller lite okontaktbar och ointresserad. Hör av er första juli så tar vi en drink då.