I'm in love
Livet har förlorat sin mening. Solen skiner, men jag gråter. Jag har tittat klart på House-boxen. Inga fler avsnitt att längta hem till. Det enda ljuset i slutet av tunneln är att det har bara var säsong ett och att säsong två ska vara ännu ännu bättre. Om jag var en sån där som laddade ner saker från USA skulle jag göra det. Istället ska jag vänta, och vänta, och vänta tills säsong två finns på en box och sedan sitta inne bakom persienner och titta och titta och titta...
posted by Andrea at 6:22 PM
6 Comments:
det har hänt mig också: den stora housekärleken. och den nästan lika stora hugh laurie-crushen. det känns en smula pinsamt, men vad kan man göra? house är ju en fantastisk serie.
This comment has been removed by a blog administrator.
Skönt att höra att jag inte är ensam om min crush! Och det är verkligen en crush, helt rätt ord. Det är nästan av självbevarelsedrift jag håller mig borta från säsong 2... Måste få lite distans till den gode doktorn.
hmm. eller också ska man bara dyka rätt in: ladda ner säsong två, leta fram gamla avsnitt av a bit of fry and laurie, kika igenom fortysomethings och black adder och... okej, jag inser nu hur sjuk jag låter. jag behöver house-avgiftning.
jag är inte inne i nedladdningsträsket än, hittills har jag nöjt mig med det dagliga utbudet här hemma, oftast hinner jag ändå inte se det jag vill. Men jag inser att den tiden är över... Hur var fortysomething?
inget att skämmas över att man är kär i House! Han är ju extremely loveable och, som jag brukar säga, en riktig dreamboat! Jag hänvisar bara till bilden du lagt in och sen finns det ju inget mer att säga
Post a Comment
<< Home