Lugnet mitt i kaoset på IKEA

Äntligen bilburna igen! En bil som man kan sätta sig i och bara åka dit man vill! Till förorten! Min teori är att man vill dit man inte bor. Jag vill alltid åka till förorten på helgen och är skitnöjd när jag är där. Fast lika skitnöjd när Södermalm dyker upp i fjärran igen, ahh hemma. Nu har jag ju inte fått åka till förorten sedan vi kom hem, det är liksom inte samma sak att ta t-banan. Man vill åka bil, parkera på en jättelik parkering, shoppa massvis med kassar som man kan skyffla in i bilen och sedan packa upp i sin lilla minilägenhet inne i stan. Lycka.

Helgdag + regn= vi åker till IKEA! Verkar många ha tänkt, inklusive oss. Bisarrt mycket folk. Men ändå lyckas vi behålla lugnet, en egen liten bubbla som vi puttrar runt i och manövrerar oss förbi barnfamiljer och pensionärer. Till och med den enorma köttbullekön tar vi med ro. Det kändes lite som första dagen efter Asienresan, innan stressen hade satt in och man började gå med snabba steg och ge folk som stannar mitt på trottoaren sura blickar. Inte ens att vi ställer oss i tokfel kassakö gör något. Min enda meltdown kommer när Martin inte svarar i mobilen när jag ringer från kön till hissen trots att jag vet att han har den i bröstfickan, jag menar HUR kan man missa både ringsignal och vibrator??? På tre försök! puh...