Happy Halloween!

Atlas shrugged

Sitter och jobbar i Atlasområdet. Många valv och trappor blir det.

Och nya lunchplejs. Hittillls: Il Forno, Bonnierskrapans personalmatsal och Narknoi.

Och en latte på Mellqvist. Där bar 50 procent av gästerna herrhatt, på ett sånt där litterärt kufiskt sätt. Men latten var god.

Låtar som får en att lyfta blicken från vardagens problem

”Wise Up”
Aimee Mann

http://www.youtube.com/watch?v=86ZOUkSnGk0

Släng dig i väggen, Marilyn

"The Devil was the boyfriend and her best friend”

Såg ”Djävulen bär Prada” igår. Bra och rolig på många vis. Retade mig dock enormt på pojkvännen Nate (Entourage-Vincent). Snacka om gnällig typ! Ok att det kanske inte är så kul att tjejen jobbar sent jämt. Men hur ofta lär han vara hemma på kvällen, han var ju kock ju! Och, även om hon hade jobbat på nån "fin" tidning så hade han ju lätt dragit till Boston ändå när det passade hans karriär. Tönt.

För att inte tala om den bästa kompisen. "Den Andy jag känner är jättekär i Nate och springer inte runt som någon dum modebimbo och svansar efter...” Kommer inte ihåg precis vad hon sa, men dumt var det. Som en kompis kanske man skulle visa liite mer intresse/förståelse för det som ens kompis går igenom, även om man kanske inte tycker att det är toppen. Det såg inte ut som om hon tyckte att det var så jättejobbigt att få en Marc Jacobs-väska värd 1 900 dollar...

Den ende i Andys gäng som var någorlunda kul var den kostymklädde killen som av okänd anledning visste allt som mode, men som inte utvecklades det minsta.

Sist på jorden att upptäcka PhotoBooth...

Årets osexigaste sexscen

OBS, spoiler för alla som tittar på House på TV 4.

Igår kväll var det så dags. Den första kärleksscenen med min all time favoritdoktor. Visserligen hade det varit på G i det förra avsnittet när han kysste ex-flickvännen Stacy på ett hotell i Baltimore (se ovan), men nu skulle de get it on, so to speak. Och så blev det bara så fel. Spänningen som byggts upp i typ 12 avsnitt (ska dom eller ska dom inte bli ihop igen) föll platt på fem sekunder.

Från ett lite stelt "don't leave" i Stacys kontor så blink var de hemma nakna i sängen och såg ut att vara ungefär lika tända på varann som det skulle vara att titta in hos Kungen och Silvia. Lite stelt, hans hand placeras på hennes nakna rygg med mindre värme än han skulle klappa en hund, avslutat med en puss/kyss à la mellanstadiet. O ja, jag förstår verkligen vilket passionerat förhållande House och Stacy måste haft... NOT! Helt plötsligt kände man att oj, nu ska Hugh Laurie kyssa Sela Ward och det verkar lite spänt och... nästan obehagligt.

Det måste väl tilläggas att jag haft lite svårt att smälta deras relation redan från början. Jo, det var bra i tillbakablickarna från när House:s ben slutade fungera, men sen har det bara känts... krystat. Jag skyller, förstås, mest på Sela Wards Stacy. Hon har varit alldeles för helreko för att det ska bli trovärdigt att hon hux flux skiter i den handikappade äkta maken för att ligga med House. Lite sex, sedan "I'm telling Mark and then I'm staying with you!" Jo, tjena. I de senare avsnitten var det som om House:s repliker var det som drev handlingen dem emellan vidare, hans analyser av vad Stacy gjorde var det enda som förklarade henne. Det gäller ju iofs de allra flesta i serien och är dessutom halva för att inte säga nära nog hela nöjet med ”House”, men med de andra karaktärerna fungerar det.

Kanske är det bara så att det här var en URST som borde förblivit unresolved. Inte så att ”House” inte fixar sexigt, jag gillade crystal meth-sexet mellan Cameron och Chase, för övrigt ett "chockerande" out-of-character-grej som funkade bättre än Stacys plötsliga avhopp från trogen-hustru-facket. Camerons knarkande var egentligen ganska in-character och att hon skulle välja prettyboy-Chase för ett snabbt one-night-stand så självklart.

Houseifierad igen

Kollar andra säsongen på House. Efter en lugn start med något avsnitt då och då har vi nu knarkat ned oss igen:

Omöjligt att bara titta på ett asvnitt, två är ett absolut måste.

Bara med övermänsklig ansträngning viks datorn ihop efter avsnitt två.

Sitter på jobbet och längtar till kvällens visning.

Funderar på att köpa ett par "äkta" Converse i NY, bara för att House går runt i ett par...

(ok den sista hade jag faktiskt tänkt på innan, men nu känns det mer cementerat. Plus att mina DinSko-kopior har spruckit i kanten)

Månadens inlägg

Förra helgens London-resa gjorde mig glad. Trodde att jag inte gillade London längre efter förra sommarens endagsbesök när jag liksom alla andra i juli-bombernas anda promenerade överallt. Att jag inte trivdes berodde förstås inte på själva promenerandet, det var liksom bara stort och störigt där jag alltid tyckt att det var storstadsunderbart. Då hade jag hängt i Ipswich och Norwich och gillat småstadscharmen (obs, det var mitt i sommaren! Jag har inte blivit knäpp.) Den här gången bodde jag hos kompis i Clapham och blev kär i "förorten". Det där som är bra med riktigt STORA storstäder, det går lika bra att stanna kvar utanför city. Roliga affärer, sköna barer, trevliga restauranger, men utan galet trafikkaos. Att det var 19 grader mitt oktober och inte regnade en droppa hjälpte ju förstås.

Inför NY-besöket måste ju sägas att det gör ju inget att precis att Advokaten bor ett kvarter från Central Park och Broadway...