Thursday, March 30, 2006

Ok då, jag gick ut ändå

Jag var ju tvungen. M glömde att köpa saffran till fisksoppan jag ska laga ikväll.

Satte mig ett tag på en bänk på Medis i solen. Det satt en tjej bredvid mig med en hund, mannen på andra sidan om henne började prata om hunden och helt plötsligt var jag helt inne i deras historier om hur de brukade hämta sina hundar på Hundstallet istället för att köpa valpar hos en kennel. Brukar förresten? Hur snabbt avverkar man en hund egentligen? De var ju inga pensionärer heller.

"Man gör ju en insats oxå", sa mannen. Det var ju fint sagt. Och ganska självklart på något vis.

Efter några minuter gled det upp, ja, verkligen gled upp, en ganska sjaskig kille och frågade hund-mannen: "Tänkte bara fråga alltså, har du något lugnande eller?" "Nej", sa mannen och tillade när killen gått, "vilken konstig fråga!" "Ja", sa tjejen, "fast om man verkligen behöver det så frågar man väl vem som helst". Man kan inte bli helt nöjd om man blir utvald av en pundare som den på Medis som ser ut att mest sannolikt ha lite piller på sig.

Jag å andra sidan kände mig som den som borde haft lite piller på mig. Trött, tjock i näsan och halsen, seg i huvet efter en hel dag i soffan och för lite sömn, som vanligt.

Så här ska jag fördriva torsdagen


En begynnande förkylning och brist på sömn de senaste 6 dagarna = vegetera i soffan.

Wednesday, March 29, 2006

Morr...

Christofer glömde salmiaken hemma. Nu måste jag vänta ända tills på söndag innan jag får den.

Vad tragiskt när det mest spännande jag kan blogga om är finskt godis.

Så här kändes det imorse när klockan ringde

Tuesday, March 28, 2006

Imorgon salmiak

Underbart, Christofer kom ihåg att köpa finsk salmiak till mig. Bara 24 timmar kvar tills jag får den!

Sunday, March 26, 2006

Säkert som amen i kyrkan

Dop i kyrka i går. Självklart respekterar jag att man väljer att döpa sitt barn, det är en tradition lika mycket som ett religiöst uttryck. Själv kan jag inte ens med att läsa med en endaste rad i Fader Vår. Det känns lika falskt som om jag skulle satt mig bland munkarna i ett thailändst tempel och hängt på i deras sånger. Jag kan verkligen inte humma med, och känner mig obekväm hela tiden med allt vad prästen säger och gör. Största delen av tiden låter jag tankarna vandra och låtsas att jag är någon annanstans. Är det fel att ens komma på ett dop när man inte känner att det är något man kan skriva under på? Bryr sig föräldrarna om det? Är det ok att bara komma på kaffet? Den enda gång jag överhuvudtaget deltar är då vi sjunger "Tryggare kan inte vara", för mig är det knappt en psalm, antar att det är för att jag lärde mig den innan jag hade en åsikt om religion. Den och "Den blomstertid nu kommer" är svenska visor i mitt huvud.

Tack Buffy!


Imorse upptäckte jag att det var sommartid när jag såg att dvd:n börjat spela in "Buffy". Annars hade jag säkert missat det och gått till jobbet för tidigt... eller för sent.. eller nåt.

Är helnöjd med att vi kom hem precis lagom till att Femman sänder de avsnitt när Buffy äntligen får ihop det med Spike. Det är å andra sidan det enda intressanta i serien just nu. Willows problem att sluta knarka magi och få tillbaka sin extremt mesiga lesbiska flickvän är halvkul och Zanders bröllop är rent ut snark. Och Buffy utan Giles är kaffe utan grädde.

Thursday, March 23, 2006

Glöm inte dessa, Cocos!

Where did all the good men go?


Varför görs det ingen MacGyver nuförtiden? Eller Magnum? En serie med en huvudperson, som inte är en sitcom, dramedy eller har en kvinna i huvudrollen. 80-talet var ju späckat. Vem kan till exempel glömma Frank Buck i ”Uppdrag Singapore”. Eller Jake Cutter i ”Jakten på guldapans hemlighet”. Inte jag uppenbarligen. OK, de sista exemplen är ju mer historiska äventyrsserier och ingen av dem har en titel som är densamma som huvudpersonens namn. Men ”Rockford” funkar.

Och, nej, ”Kevin Hill” räknas inte. Advokater går bort. ”House” kanske? Nja, sjukhusserier är alltid ensemblebaserade.

Kommentera mera

Det kom till min kännedom igår att det inte gick att kommentera på Tantdoris. Nu går det. Jag hade ställt in no comments när jag var på resa. Så har du något att säga, säg det.

Wednesday, March 22, 2006

Nu är vi digitala

Digital-tv, here we come.

Ännu en fjärrkontroll, ännu en låda under tv:n. Fler kanaler, långsammare kanalsurfning.

Jaha.

Jobba på Metro + leva sunt = omöjligt

Spelar ingen roll hur mycket jag vill/ska/måste leva sundare, så fort jag kliver innanför dörrarna på Metro så faller allt ihop som ett illa byggt korthus.

Hoppsan där slank det ned en kanelbulle.

Hoppsan där lånade jag Christofers Mat-på-jobbet-kort och köpte en dammsugare.

Hoppsan där drack jag den femtielfte automatcappucinon trots att jag blir hyper av kaffet och får magknip av prädd.

Jävla stress. Vad ska man jobba som om man vill ha ett stressfritt arbetsliv?
Blomsteraffär? Nej, då blir man rånad.
SL-spärr? Nej, då blir man rånad.
Brädgård? Nej, då blir man spånad.

Nej, nu måste jag dricka en kaffe till...

Tuesday, March 21, 2006

Finns det någon Mrs MacGyver?


Kommer ofta på mig själv med att tänka att MacGyver är en riktig karl. En sån kille som man vill ha liksom. Han är känslig, händig, snygg. Har en avslappnad livsstil och bor på en husbåt. OK, han är vegetarian, det är ett minus. Men, han gillar westerns.

Om ändå serien hade åldrats lika väl som Mac, handlingen är i de allra flesta fall inget att jubla över. Idag var ett riktigt bottennapp, Mac kraschade ett plan i vildmarken tillsammans med 4 värstingar/gangstas/ breakdansare/usla skådisar som hatade varandra. Vips blev alla vänner, Mac byggde ett 300 meter långt dike och så var allt frid och fröjd. Suck.

Sunday, March 19, 2006

Röstfusk

Trots att jag för första gången i mitt liv röstade på Melodifestivalen så vann Carola. Jag röstade alltså inte på henne utan på Andreas Johnson och Rednex. M röstade på BWO. Men inte då. Jävla skit.

Friday, March 17, 2006

Jag – en kontorsslampa

Duperad att skaffa digitalbox

Häromdagen ringde UPC för tionde gången och tjatade om sin digitalbox. Argumentet att jag får 45 kanaler för 40 kronor mindre i månaden var till slut för svårt att motstå.

Dagen efter dök det upp en numeralt handikappad man (hur svårt är det att slå in en portkod på 4 siffror) och levererade en låda med boxen.

Idag öppnade M lådan och insåg snabbt att vi tillhörde den del av "fastighetsbeståndet" som har fel sorts antennuttag och alltså behövde besök av tekniker för att byta ut detta uttag. Något som deras hyperdrivna telefonförsäljare kanske kunde frågat om, kan man tycka. Undrar hur länge det kommer dröja innan de har tid. Sedan saknades en "splitter" i lådan med pryttlar. "Den skickar jag med posten", säger killen i telefonsupporten.

Verkligen jättebra att vi fick boxen levererade "ända hem till dörren direkt imorgon".

Underbar lunch på Underbar

Oxfiléspett med bulgur och fyra goda guckor.
Perfekt grillat kött - medium rare med knasprig yta.
Rökig baba ganousch.
Stadig tzatziki.
Pikant tomatröra.
... och hummus!

G O T T !

Wednesday, March 15, 2006

"You have bewitched me, body and soul"


Lyckades äntligen se klart "Pride and Prejudice" med Kiera Knightley på dvd idag. Försökte titta på den i Thailand, men där la den av efter 2/3. Men nu funkade det!

Har lite svårt att bedöma den objektivt eftersom jag var ett så stort fan av tv-serien med Colin Firth. Skillnaden mellan en 6 timmar serie och en 2 timmar lång film, är förstås uppenbara. Handlingen i stort finns med, men inte finliret och då blir det bara en romantisk kostymfilm som vilken annan. Inte helt fel förstås, och kemin mellan huvudpersonerna kan man inte klaga på. Inte alls faktiskt, Matthew Macfadyen, som jag normalt tycker är riktigt träig när han spelar hemlig agent i "Spooks", lyckades vara både stel/arrogant och intensiv/känslosam. Kiera? Well, hon var bra men spelade lite väl "modernt" några gånger. Fotot och miljöerna i filmen kickade rumpa med tv-serien, man ville genast dra till England och dra på sig en empireklänning i vit bomull och vandra över ängar med en sjal över axlarna. En svulstig och sexig Jane Austen-bagatell kan man väl sammanfatta.

Om jag hade pengar 1

...skulle jag alltid handla på Cajsa Warg. Man blir glad och hungrig bara av att gå in där. Och så kan man oftast vara pk/miljömedveten/hälsomedveten och köpa ekologiskt/kravmärkt plus att det känns som om nästan allt finns trots att butiken inte är större än en liten skit-ICA.

Idag råkade vi gå förbi på en tack-Gode-Gud-det-är-nollgradigt promenad och halkade in på födelsekalas! 10 år och idag bjöds det på vårrullar, röror och tårta. Vi trängdes med pensionärer med hatt och hungriga gymnasieelever. Skäms lite över att vi inte köpte något, men jag lovar att komma tillbaka. När jag fått lön.

Tuesday, March 14, 2006

Good Night Good Luck...


... var en annorlunda film. Kort, svartvit och politisk. Men bra. Som ett viktigt nedslag i amerikansk historia. Kanske framförallt tv-historia. Så här i efterhand är kommunistskräcken så otroligt löjlig, det är nästan svårt att inse hur allvarligt det var och hur många människors liv som förstördes av att de haft mage att en gång gå på ett lite småsocialistiskt möte. Undrar hur vi kommer se på Bush, Cheney och grabbarna om 50 år?

Monday, March 13, 2006

Är det något som är bra egentligen?

Jo... Det är klart att det finns bra saker med att vara hemma igen.

1. Sova egen säng. Med jättemånga kuddar och varma täcken.
2. Träffa andra människor än Martin.
3. Äta färdiga köttbullar, hot dogs, blodpudding, lakrits.
4. Tjäna nya pengar till nya resor.
5. Ha på sig andra kläder än de man burit på i tre månader.
(Älskade manchesterbyxor, jag ska aldrig lämna er igen)

Det är inte hälsosamt att jobba

Kroppen tycker inte om att sitta still 8 timmar. Särskilt inte efter tre månader av sitta, gå, ligga, klättra, bada. Måste köpa träningskort nu!

Men vad fan säger du?

Insåg igår att det värsta med att vara hemma i Sverige är att man förstår vad alla människor runt omkring en säger. I 3 månader har man gått runt i en liten bubbla av thailändska, kambodjanska, laoitiska och malaysiska. En del engelska förstås, men den går inte in i hjärnbarken lika snabbt och obarmhärtligt som svenska. Ibland hör man några lösryckta svenska ord när man möter nån på gatan. "Fina mandariner" är en som jag minns särskilt bra från en marknad i Bangkok.

Men nu! Allt går in i huvet som en borr. Man distraheras från sina egna tankar och störs av dumheter. Inte undra på att alla går runt med musik i öronen.

Sunday, March 12, 2006

Tanten är tillbaka!

Jaha, det var den resan... När får jag åka igen?