Excentriskt eller bara löjligt? Svara inte på det...

Eftersom jag lider av svaga nerver och dåligt hjärta klarar jag inte av att se Sverige spela fotboll. Det bara går inte. Och jag blir nästan lika glad av att se målen i efterhand. Helst skulle jag ju säga att jo, jag blir lika glad, men eftersom jag inte sprang ut på balkongen och skrek ut min glädje iklädd endast kalsonger som en mig närstående man gjorde, så vore det ju att ta i.

Och eftersom det är ganska svårt att undvika fotboll i dessa dagar, gjorde jag det enda rätta och gick på bio. Själv. In i det sista trodde jag faktiskt att jag skulle bli ensam i salongen, men det dök faktiskt upp 3 andra. Såg "Tristan och Isolde", småputtrig medeltidsromantik med vackra bilder från Irlands karga kuster. Eller nån karg kust i alla fall, det kan ju vara inspelat var som helst. Enligt tidningsrasslet (alla saker som skrivs om film/tv/musik i alla tidningar och snabbt blir nån sorts ”sanning") så skulle man njuta mest av James Francos tolkning av den svårmodige Tristan. Trulig, töntig tonåring säger jag. Den som rockade var Rufus Sewells King Mark. Lite lätt skelande, lite till åren, lite snäll utan att bli dumsnäll. Lite mer Rufus, tack.

Jävla sommaruppehåll

Elaka Kanal 5 avslutade sin säsong av "Grey's Anatomy" med ett saftigt dubbelavsnitt. Bara för att vara riktigt taskiga gissar jag. Två avsnitt på raken och helt plötsligt känns det som om man sitter och tittar på en dvd-box. Och såna tar ju liksom inte säsongsuppehåll...

Juice of the day

Gurka + grönselleri + ett Granny Smith = gott

Det finns nästan ingen frukt jag föraktar (jo, föraktar...) som ett Granny Smith-äpple. Visst, vackert som få, men med ett skal som oftast närmar sig millimetertjockt och en syrlighet som får tårna att krulla sig. Och inte på ett bra sätt. Dessutom känns det som om Granny Smith fått sig en slurk av ungdomens källa, äpplet blir ju för guds skull aldrig gammalt! Skrumpnar inte utan blänker i all evighet.

Men nu har jag insett vad man ska göra med Gr. Smith. Hon ska förstås inte ätas som ett mellanmål, eller bakas till en paj, hon ska juicas. I ensamt majestät, kanske med lite mynta eller som en liten piff i en annars ganska tråkig grönsaksjuice. Allt är förlåtet Granny!

Veckans, nej månadens, nej årets bästa inköp

I tre år har jag letat, ända sedan jag kom hem från ett år i Australien med deras billiga juicebarer. En riktig juicepress eller råsaftcentrifug som det så sexigt heter på svenska. En sån som sväljer hela äpplen på två sekunder, tuggar i sig morötter som en flismaskin och fixar sånt där mumsigt cappucinoskum på toppen av juicen. I höstas hittade jag den till slut på John Wall, Philips hade till slut gjort en för svensk marknad. För ringa 1495 spänn... Det var inte pengar jag kunde motivera några veckor innan långresan till Asien.

I onsdags, på dagen tre månader efter hemkomsten, hade jag äntligen tjänat ihop till detta underverk. Tjänat ihop mentalt alltså, tre månader av hårt jobb förtjänar en lyxig kökspryl. Ahh, the bliss! Premiären blev hälften apelsin, hälften morot, min favvo. Så färskt att man känner hur kroppen jublar för varje klunk. Igår, tre gröna äpplen, ett rött äpple, en apelsin.... fruktorgasm.... Imorgon ska jag köra gurka, selleri och kanske lite persilja. The sky is the limit.

M som älskar tomatjuice köpte tre kilo tomater... Kan Färsk Bloody Mary bli sommarens drink?

Den tänkande kvinnans skämmiga sexsymbol

Nån gång för länge sedan, kanske tidigt 90-tal, när jag läste veckotidningarna med liite mindre urskillning än nu, läste jag att skådespelaren Kevin Kline var "den tänkade kvinnans sexsymbol". Det kanske till och med stod på engelska, "the thinking woman's...". I alla fall så fastnade den där termen i mitt huvud. Varje gång jag nu ser något med Kevin Kline så tänker jag alltså "där är han, den tänkande kvinnans...", ja ni kommer ihåg. Man undrar så här i efterhand vilka dessa tänkande kvinnor var och vilka deras motsatser var. De icke-tänkande alltså. Bimbos? Icke-intellektuella? Hemmafruar? Och who, pray tell, var deras sexsymbol i detta sena 80-tal/tidiga 90-tal? David Hasselhoff kanske. Lou Ferrigno? Michael J Fox?

Tillbaka i framtiden, idag, tidigt 00-tal, så antar jag att jag är en tänkande kvinna. Eller i alla fall det som jag gissar att man menade med en tänkande kvinna: yngre medelåldern, högutbildad, nån sorts karriär. Lite högre krav på underhållning än Big Brother. Följaktligen så finner jag följande fakta ganska pinsamt att erkänna:


Vin Diesel är sjukt sexig.

Så sexig att jag spelar in b-actionfilmer han är med i, bara för att snabbspola mellan alla scener han är med i.

Så sexig att jag köper dvd-filmer (visserligen piratkopierade i Asien) med honom bara just för att han är med.