Bad choice of entertainment

Klockan 21 stod valet mellan "Cityakuten" och "CSI New York". Vanligtvis ingen svårt val, men M stod på sig och ville se "CSI".
"Det var en sån bra trailer". Så ok, vi spelar in sjukhuset och kollar på krim teknikerna.

Det visade sig efter 3 minuter att det som var bra i trailern var tre joyrideåkande MC-killar som var med i 25 sek och sedan inte hade något alls med handlingen att göra... Och som vanligt så var handlingen inte mycket att hurra över. "Död kille med ett hål genom kroppen, han luktar fisk... öh... döh... undrar vad som dödade honom?" EN FISK, puckon! Alla karaktärerna är kaxiga, arroganta newyorkare utom Gary Sinise, som ser ut att gå runt och undra hur han gick från "Forrest Gump" till den här skiten. Jo, och så förstås den nya tjejen från Montana, Det. Lindsay Monroe, som iofs verkar ok och faktiskt ersatt den mest irriterande bruden i alla CSI-serierna, Aiden Burn som såg ut som att hon gjort en misslyckad skönhetsop, men som faktiskt kanske såg ut så ändå. Serien är ändå 5 avsnitt in på säsong 2 och man har ännu inte lyckats skapa något som helst intresse för huvudkaraktärernas privatliv eller åtminstone personligheter. Jag säger, det funkar inte.

Hur gick det då med inspelade "Cityakuten"? Jo, det snabbspolade jag mig tyvärr igenom igår kväll. Tyvärr, för det var ett sånt där fint avsnitt som hoppade fram och tillbaks i tid för att visa hur supersmarte forskande James Woods drabbas av ALS. Mest intressant, förutom att det visade sig att det var tack vara honom som Abby Lockhart tog sig genom läkarlinjen, var att Ally Walker från "Profiler" spelade professor Woods plågade assistent. Hon har ägnat 21 år av sitt liv åt en man som hon inte är tillsammans med (en gång var det nära "he took me sailing in Cape Cod") men som hon uppenbarligen är kär i och nu ska han dö av ALS. "Hon var briljant, hon kunde blivit advokat, jag undrar varför hon stannade hos mig i alla dessa år?", sa professorn. Ja, man undrar verkligen. Man vet inte om man ska bli rörd eller förbannad. 21 år utan ett eget liv, 21 år av att stödja Mannen i hans Viktiga arbete, 21 år av olycklig kärlek. Beundransvärt eller bara korkat? Intressant i alla fall.

Lördag, fredag, söndag, måndag (fast söndag)?

Snurrig vecka. I torsdags ansåg jag att det var lördag. Flög upp som skjuten ur en kanon 10.20 och slog på tv:n i tron att det skulle vara "Buffy". Det var det inte. Klockan var inte ens 10.20 insåg jag efter ett tag, efter att tjatat upp M ur sängen med ett "herregud, vi har mycket att göra idag!". Hon var 09.00. Men så hann vi med mycket också!

Fredagen var ganska fredagig, förutom att de enda som jobbade då verkade vara vi på Mama. T-banan var tommare än en söndagmorgon och gatorna likaså. På jobbet var det fullt drag, klämdagsstängda dagis=barnen följer med till mammas jobb. De var dock förvånansvärt lugna, knappt ett ljud på hela dagen. Men lite lördagskänsla var det ändå tack vare tomheten på stan.

Igår lördag blev alltså söndag. Inte minst för att jag skulle jobba på dagen idag. Alltså, 20.00 cue the söndags-ångest-timmen. Löste den genom att äta pizza på Primo på Bondegatan. Dessutom hade vi ätit en typisk söndag brunch på Sirap! Så varför är jag förvånad över att jeansen känns lite tajta?

Vilket leder oss fram till denna söndag/måndag. Uppe tidigt och jobba. Inte ens en jobba-på-Metro-sovmorgon alltså. Hoppas bara att jag slipper söndags-ångesten ikväll?


Inte mindre än FEM såna här jättehundar stod utanför Primo när jag klev ut på uteserveringen. Mankhöjd cirka 1.20... Jag gjorde en spärra-upp-ögonen-tappa-hakan min som skulle platsat i en cartoon. De såg ut som en skock, en flock, ett posse. Coolt.

Curvy and bright

Mest oplanerade inköpet på IKEA:
"Handklaver", taklampa till arbetsrummet/biblioteket

Lugnet mitt i kaoset på IKEA

Äntligen bilburna igen! En bil som man kan sätta sig i och bara åka dit man vill! Till förorten! Min teori är att man vill dit man inte bor. Jag vill alltid åka till förorten på helgen och är skitnöjd när jag är där. Fast lika skitnöjd när Södermalm dyker upp i fjärran igen, ahh hemma. Nu har jag ju inte fått åka till förorten sedan vi kom hem, det är liksom inte samma sak att ta t-banan. Man vill åka bil, parkera på en jättelik parkering, shoppa massvis med kassar som man kan skyffla in i bilen och sedan packa upp i sin lilla minilägenhet inne i stan. Lycka.

Helgdag + regn= vi åker till IKEA! Verkar många ha tänkt, inklusive oss. Bisarrt mycket folk. Men ändå lyckas vi behålla lugnet, en egen liten bubbla som vi puttrar runt i och manövrerar oss förbi barnfamiljer och pensionärer. Till och med den enorma köttbullekön tar vi med ro. Det kändes lite som första dagen efter Asienresan, innan stressen hade satt in och man började gå med snabba steg och ge folk som stannar mitt på trottoaren sura blickar. Inte ens att vi ställer oss i tokfel kassakö gör något. Min enda meltdown kommer när Martin inte svarar i mobilen när jag ringer från kön till hissen trots att jag vet att han har den i bröstfickan, jag menar HUR kan man missa både ringsignal och vibrator??? På tre försök! puh...

Alltid sevärd

Willem Dafoe är nästan alltid skön att titta på. Han kanske inte är världens bästa skådis alltid, men som Conan O'Brien säger "the eye goes to Dafoe". Ok, Conan sa faktiskt "the eye goes to Goldblum" om Jeff Goldblum, men det stämmer med Dafoe oxå. Den enda gång jag verkligen inte gillat honom var när han spelade The Green Goblin i "Spiderman" och det berodde nog mest på masken.

Tillägg: Dafoe är alltså med i "Inside Man". Men det kanske var uppenbart.

Inside "Inside Man"

Biobesöket igår kändes mer som en ovanligt lyxig videokväll. Vi var 4 personer i salongen, de andra två satt långt framför oss, så vi kunde breda ut oss och nästan småprata lite. Filmen "Inside Man" var bra, men skulle egentligen passa lika bra som en hyrfilm. Men det var sjukt skönt att komma ut ur lägenheten, både M och jag hade en sån där kväll när man är både slutkört trött och irriterat rastlös på samma gång. När man ligger i sängen klockan 19 och knappt orkar röra kroppen men huvet och humöret speedar. Men lite smågorra och bio i regnet funkade!

Fråga: Hur kommer det sig att Denzels tuffa snutar alltid har en 15 år yngre flickvän som sexar sig hela tiden? Som ligger hemma i heta underkläder och väntar tålmodigt på att Denzel ska komma hem och .... eh sexa sig...?

Snood

Hur gör man??? Alltså jag fattar hur man spelar - men hur får man en massa poäng? Jag kommer ingenstans. Får bara ont i ögonen.

Dagens House

Hugh Laurie och gästskådespelande Skye McCole Bartusiak, från superavsnittet "Kids".

Ögonblick 1: House åker hem till Cameron för att be henne komma tillbaka till jobbet.
Även om jag tycker att Cameron är en whining b-tch så myser jag åt att House vill ha tillbaks henne.

Ögonblick 2: House åker hem till Cameron för att be henne komma tillbaka till jobbet. Igen. Efter att ha "intervjuat" tre andra för hennes jobb inser han att han måste få tillbaka henne (min tolkning...). Fast att Cameron verkar tro att det räcker med en dejt för att få House på fall är ju lite komiskt. How little she knows him. Bäst är att House hela tiden sneglar in hos Cameron, uppenbarligen mycket nyfiken på hur hon har det hemma.

(Ok, nu viker jag mig åt mig själv. Men det är så kul att köra fullt ut när man får en tv-crush. tack för inspirationen, Karin!)

Försommarblues

Jag är den enda jag känner som blir deppad av vårsol. Nere av ljumma vindar. Sur av fågelsång och barnens skratt. När alla kastar sig ut på uteserveringar och njuter, vill jag bara hem och dra ner persiennerna och låtsas som det regnar. Det brukar lätta framåt midsommar, när högsommaren kommer igång, när det skira och allra mest nationalromantiska är över. När sommaren blir lite mer hardcore så slappnar även jag av och gillar läget. Sedan kommer första höstdagen och då mår jag som bäst.

Så förlåt om jag är lite sur. Eller lite okontaktbar och ointresserad. Hör av er första juli så tar vi en drink då.

Det bästa med "House" - 2

"I'm not a baby expert, but I'm pretty sure they're not supposed to shrink"
Dr House till vegan-paret med lunginflammationsbabyn i "Babies and bathwater"

Det bästa med "House" - 1

Att signaturen är Massive Attacks "Teardrop".
Har alltid varit en favvolåt.

Resminne till "Teardrop": 1 månad i Nepal efter Rosa Buss-resan till Indien. Mina ögon öppnades för ensam-resandets fördelar. Vilket i mindre pretto termer innebar att jag insåg att jag tordes, att jag fixade att vara själv, att det faktiskt rockade att gå runt i Katmandu och inte känna en kotte. The rest is history.

Dagens "Rädda Ekogrönsakerna från att ruttna"-matlagning

Vitkål
Morötter
Lök
Curry

Hacka, fräsa, eh sjuda/eftersteka/puttra.
Äta med bulgur.

Problembarnen rödbetorna ligger fortfarande i farozonen. Och persiljerötter? What the...?

I'm in love

Livet har förlorat sin mening. Solen skiner, men jag gråter. Jag har tittat klart på House-boxen. Inga fler avsnitt att längta hem till. Det enda ljuset i slutet av tunneln är att det har bara var säsong ett och att säsong två ska vara ännu ännu bättre. Om jag var en sån där som laddade ner saker från USA skulle jag göra det. Istället ska jag vänta, och vänta, och vänta tills säsong två finns på en box och sedan sitta inne bakom persienner och titta och titta och titta...

Finally, it's happened to me

Japp, då var jag också ”House”-frälst. Efter att ha haft boxen utlånad i snart två månader var det äntligen dags igår kväll. Chicky Bits och Dr Gregory House var en lördagskväll som dög. (Ja, man får konstiga matkrejvings när man är nyopererad i käften... Tog ut en visdomstand i torsdag...)

Tänk om man kunde få vara lika sarkastisk som House på jobbet... Skulle ju förutsätta att man verkligen var ett geni på det man gör. Och att man inte ville ha några kompisar på jobbet. Det skulle också funka bättre om man bodde i England.

Potatisgratängens återkomst

Tack vare, eller kanske på grund av, min prenumeration på Ekolådan har jag oftast löjligt mycket grönsaker i kylen nuförtiden. Och visst, det händer att en del av det möglar och slaknar och måste slängas. Inte blev det bättre av att förra veckans byte till Baslådan innebär ÄNNU mer grönt... Potatis, morötter, palsternackor, rödbetor, lök, paprikor... Så nu har M hotat med att "vi kanske inte skulle ha den där Ekolådan...”. Panik!

Sagt och gjort, i helgen har jag återupplivat potatisgratängen. Ni kanske inte visste att den var död, men det var den. I alla fall hemma hos mig. Otrendig, onyttig och tidskrävande. Men OH MY GOD så god. Upp-piffad med palsternacka och morot var det kanske snarare en rotsaksgratäng iofs. Och det bästa av allt är hur sjukt mycket bättre den smakar dagen efter.

Nu återstår bara att snabbt svänga ihop något av 4 rödbetor, två gröna paprikor och en gurka, så att kylen är redo för morgondagens leverans av lådan...

3 dagar - 3 ensamma fikor

Ensam helg. Golfänka. Kompisänka. Halva bekantskapkretsen ute ut landet. Fika själv.

1. Ka's Café, Swedenborgsgatan.
Varm macka, latte. DN. Hög mamma-baby-faktor. Tyskar, antagligen från Hotell Rival, som bordsgrannar.

2. Blå Porten, Djurgården.
Lingonkaka, latte. Rodeo. Hög Östermalmsfaktor. Johan Croneman. Uteservering, kallt, blåsigt.

3. Café Sofo, Skånegatan.'
Morotskaka, latte. Groove. Hög SoFofaktor (döh...). Uteservering, ensam, kallt, blåsigt.

Sammanfattning: Ensamt fika funkar när man har något att läsa. Latte är gott. Mjuka kakor är också gott. Våren är inte här.